TEMPELHERREORDENS BENEFAKTORER
Tempelherreordens Benefaktorer är Ordens enskilt största bidragsgivare. Med dessa
kan vi nu utvidga vårt framgångsrika koncept för välgörenhet.

Under de första 25 åren har Tempelherreorden koncentrerat krafterna på att bygga upp och konsolidera ”den inre” verksamheten. Samtidigt har vi genom konkreta arbetsinsatser prövat
oss fram hur vi på bästa och mest kostnadseffektiva sätt kan hjälpa bättre behövande, utan-
för Rikets gränser.

Vi konstaterar att vi nu är redo att öka våra ansträngningar avseende våra välgörenhetsinsatser
(Ordens viktigaste uppgift). Genom att återinstifta Tempelherreordens Benefaktorer så kommer
vi att kunna öka effekten av våra hjälpinsatser. I alla avseenden och oavsett hur mycket stöd vi
får utifrån så kommer Tempelherreorden säkerställa att alla bidrag lämnade till den Humanitära Fonden oavkortat att gå till välgörenhetsinsatsernas slutmottagare.

Våra Benefaktorer presenteras (kort) på denna sida.






















KORT HISTORIK
Benefaktorerna ansågs, tillsammans med
Riddarna, vara de absolut viktigaste aktörer-
na i och kring Tempelherreorden.Orden var
både befriade från "tionde" och hade rätt att
ta ut detsamma. De byggde upp bl.a. egen
livsmedelsproduktion, remontstationer, varv,
verkstäder, och smedjor vilka alla fick sam-
lingsnamnet preceptorier (eng. preceptories).
Orden upprättade det första globala bank-
och kreditsystemet. Allt detta bidrog till
Ordens ekonomiska framgångar men det
var - redan på den tiden - mycket dyrt att
föra krig och utan Benefaktorer så skulle
uppdraget i Outremer (på andra sidan
havet = korsfararstaterna) inte kunnat
genomföras.

Ett exempel: Safed, som hade byggts på
1240-talet till enorma kostnader, var nu den
största borgen i kungariket Jerusalem, och
genom den behärskade Tempelherrarna
Galiléen och vägen mellan Damaskus och
Akko. I fredstid hade den en garnison på
1.700 man som utökades med 500 man i krigstid. Av dessa var 50 Tempelriddare,
30 servienter, 50 turkopoler och 300 armborstskyttar. Byggnadskostnaderna skall ha
uppgått till 1.100.000 saracenska besanter, och murarmästarna hade hjälp av 400
slavar under byggnadsarbetet. För att vidmakthålla borgens proviantförråd krävdes
12.000 klövjelaster spannmål om året, varav en del importerades från Tempelherre-
ordens preceptorier runt om i Europa.