Menu

Att tho korsförsvara och främja utbredningen av den kristna tron genom att aktivt utöva dess dygder: kärlek till nästan, barmhärtighet, välgörenhet samt lyda kyrkans bud.

Denna uppgift kan ta sig i många uttryck. Ett exempel är att aktivt, värdigt och sakligt delta i debatten om vår västerländska och kristna värdegrund. Nedan är exempel på debattinlägg som bör få alla att fundera "ett varv till".

Kränkt över Bibel på hotellet

(Ur SvD 2007-04-14)
Sedan några år tillbaka uttalar allt fler lobbygrupper och mer eller mindre offentliga personer att de av ett eller annat skäl känner sig "kränkta". Det började med extremfeministerna i Fi. Och det allra senaste i denna modetrend är: den ateistiska lobbygruppen "Humanisterna" känner sig väldigt kränkta av att det ibland finns en Bibel i byrålådan på svenska hotell.

En av dem, Peder Palmstierna, beskriver i ett mejl till mig (12/4), sin vånda: "Att finna en bibel på sitt hotellrum är att finna en påminnelse om att man förväntas vara kristen bara för att man råkar vara svensk. Det som jag förstår ur detta är att jag, som ateist, bör betraktas som en avvikare och inte riktigt svensk."

Halledudanemej.

Hans lilla lobbygrupp arbetar precis så som Gudrun Schymans lilla lobbygrupp Fi gjorde i början av deras verksamhet. Och de får samma uppmärksamhet som Fi fick - i början. Till exempel fri tillgång till media och tv-soffor. Där de får gråta ut att de är eftersatta, tystade, och naturligtvis kränkta.

Deras senaste aktion är att de enligt egen utsago påverkat hotellkedjan Scandic att fatta beslut om att ta bort de förhatliga biblarna från byrålådorna på Scandic-hotellen. Och tanken var nog att det skulle rulla på som vanligt: de kristna är mesiga. I svensk debatt kan man hälla en hink skit över en kristen varje dag utan att riskera protest och motstånd. Men inte denna gång. Någonstans här passerade man en gräns. Sådant händer jämt i den övriga politiska och intellektuella debatten. Plötsligt har det gått för långt, plötsligt ändras tonläget, infallsvinkeln.

Vad "humanisterna" gör berör få. Men att de kan påverka vår största hotellkedja, Scandic, att ta bort Bibeln från hotellrummen: exakt där gick en gräns. Plötsligt började människor protestera. Och i det här fallet kan man sätta kraft bakom protesterna, nämligen penningens och marknadens kraft - och det är ett språk som ledningen för Scandic förstår.

Rent kommersiellt är Scandics agerande obegripligt. De har inte förstått att väldigt många svenskar är kristna. Väldigt många av dessa är till exempel affärsmän, och väldigt många av dessa kristna affärsmän bor väldigt ofta på hotell. Om Scandic tar bort biblarna är det en starkt negativ signal till dessa gäster.

Att ha Bibeln i byrålådan på rummet kostar Scandic noll kronor. Om de tar bort Bibeln kan man lätt få till stånd en bojkott bland till exempel kristna affärsmän, som ofta är organiserade i olika nätverk. Och det kan kosta Scandic miljonbelopp i uteblivna intäkter.

En avslutande reflexion: kanske börjar vi nå den gräns där kristna inte längre stillatigande accepterar att man dagligen häller en hink skit över just kristendomen. Det finns tecken på att det är så. Bara ett exempel: den 5 april publicerades på Brännpunkt en artikel av kulturvetaren Bitte Assarmo. Huvudtanke: "En verbal förföljelse av kristna genomsyrar Sverige. Demokrater borde oroa sig för den utbredda kristofobin, som mediala och politiska krafter underblåser." Det kom tusentals mejl till redaktionen. All time high. Och det innebär att den här frågan är brännhet. Inte för alla. Men för väldigt många.

Göran Skytte
Göran Skytte är företagare och författare.

150 miljoner döda i gudlöst mördande

(Ur SvD 2007-06-02)
Det är numera inne att förhåna och förklena religiositet och gudstro. Kampen mot den terror som härrör från politisk islamism har också inneburit en pånyttfödelse för idén att religionen står för nästan allt ont i mänsklighetens historia.

Själv har jag ett stort intresse för religion och religiositet både på det allmänmänskliga och på det sociala planet. Jag har däremot svårt för dogmerna, och jag har ingen gudstro alls. Jag avskyr religiöst bigotteri, och jag är medveten om att religiöst inspirerat våld har orsakat mycket lidande genom årtusendena.

Samtidigt vet jag att huvuddelen av dem som ansvarade för mördandet av närmare 150 miljoner människor under det förra århundradet, i den mån de trodde på något, i varje fall inte trodde på Gud. Åtskilliga av dem var ateister, ansåg religionen vara ett opium för folket och höll sig med ideal som den vetenskapliga socialismen, förnuftet, folket, rasen, nationen eller klassen.

De närmast ofattbara dödstalen från det icke-religiösa massmördandet under 1900-talet kan jämföras med den spanska inkvisitionen, som brukar anges som exempel på den religiösa fanatismen i kristen skepnad.

Under de dryga 350 år, från 1476 till 1834, som den spanska inkvisitionen verkade, uppskattar man att totalt mellan 3 000 och 5 000 människor avrättades. Dödstalet från Kambodja under Pol Pot, från 1975 till 1979, beräknas uppgå till över två miljoner mördade. I Maos Kina mördades mellan 1949 och 1976 närmare 35 miljoner människor.

Ibland har så kallad vidskepelse varit ett bättre moraliskt rättesnöre än vad som för dagen har hållits för vetenskap. På 1700-talet var slaveriet en självklar tingens ordning, eftersom det ansågs vara bevisat att vissa människoraser var högre stående än andra. Det var brittiska kväkare, med sin tro på att det finns något av Gud inom varje människa, som först fördömde slaveriet och förbjöd sina församlingsmedlemmar att äga slavar.

Kväkarnas religiöst baserade kritik av slaveriet inspirerade den kristne och konservative parlamentarikern William Wilberforce - som för övrigt också krävde censur av den franska revolutionens radikala idéer - till den politiska kampanj som skulle komma att avskaffa först den brittiska slavhandeln, sedan den internationella slavhandeln, därefter slaveriet i det brittiska imperiet och slutligen, med hjälp av samväldets militära, ekonomiska och diplomatiska resurser, tvinga andra stater att följa efter.

Under den första hälften av 1900-talet var man på såväl höger- som vänsterkanten av politiken i Europa, också i Sverige, överens om det fördelaktiga med en vetenskapligt uppbyggd politik om eugenik - rashygien. Starkast motstånd mötte eugeniken från den katolska kyrkan eftersom idéerna stred mot naturrätten och Guds påbud.

De som koketterar med sin anti-religiösa hållning bör hålla i minnet att lärdomen från de senaste århundradena är att det största problemet inte har varit de som tror på Gud, utan de som, oavsett vad de kallar sig, har tagit sig rätten att bete sig som om Gud inte fanns.

Thomas Gür
Thomas Gür är företagare och fri skribent.

© Tempelherreorden 2020