Menu

Reserapport från Armenien, 14-18 maj 2015

100 år efteråt – i folkmordens skugga
Det Armeniska Prioratet av Tempelherreorden hade inbjudit övriga priorat att tillsammans med dem högtidlighålla minnet av vad som kallats världens första folkmord.

För 100 år sedan påbörjade det dåvarande Ottomanska väldet dödandet och lemlästandet av det armeniska folket. Mellan 1 000 000 – 1 500 000 armenier fick sätta livet till – en förskräckande siffra.

För mig, och hustru Margareta, var dock kanske det mest förskräckande att trots att vetskapen om dessa folkmord blev väl kända av världssamfundet under mellankrigstiden, så "tilläts" folkmord av ännu större omfattning genomföras av Hitlertyskland under andra världskriget. Och idag pågår liknande hemskheter i flera delar av Afrika och Mellerstaöstern.

Vi vet men vi orkar inte göra tillräckligt för att stoppa det som vi alla goda kristna anser vara fel, ja inte bara fel utan tom ett hot mot mänskligheten och vår fortlevnad. Hårda ord kan tyckas, men så känner jag det efter vår resa till Armenien.

Det kändes bra att svensk och internationell media under april beskrivit dessa händelser och dagens reaktioner på ett sakligt och bra sätt.
Det som också känns bra är att många Riddare från Skandinavien frivilligt tar på sig uppgifter i olika internationella insatser för att främja fred och frihet långt från våra hemländer.
Men låt mig berätta lite om vad vi fick vara med om under denna mycket givande minneshelg.

Inledningsdag med den Armeniska apostoliska kyrkan

Vi var drygt 60 Riddare med partner från sju olika länder som tillsammans genomförde denna minneshelg. Vi flög från Arlanda via Moskva till Jerevan, enkelt och förhållandevis billigt.

Fredagen inleddes med besök i vad som närmast kan betecknas som "Vatikanen" för den Armeniska apostoliska kyrkan (AAK). Det låg en kortare busstur utanför Jerevan. Vi besökte katedralen med de många kristna relikerna. Det känns verkligen både i hjärta och hjärna när man befinner sig i ett rum med så många viktiga reliker. Ja kanske en del av dem inte är de absolut sanna relikerna, men har de funnits på plats sedan 1 500-2 000 år, så spelar de i vilket fall en viktig roll i vårt kristna liv.

Jag, tillsammans med övriga främste företrädare för respektive nationellt priorat, fick möjlighet att träffa och diskutera dagens situation med utrikesministern/ärkebiskopen av AAK, H.S.E. Natan. Påven var på utlandsresa vid vårt besökstillfälle.
Värt att notera var att Tempelherreorden genom det Armeniska Prioratet var officiellt inbjuden till Vatikanen i Rom av Påven för att i april övervara Heliga Stolens högtidlighållande av dessa folkmord. Det var där som Påven Franciskus för första gången använde ordet folkmord som på benämning på händelserna 100 år tidigare.

Såväl lunch som middag avnjöts utomhus med stor gästfrihet. Vi lärde oss tidigt att olika former av grönsaker samt grillat kött och fisk är nationalrätterna på det armeniska måltidsbordet. Till detta dricker man antingen lokalt gott vin eller öl eller snaps som genomgående måltidsdryck. Röka fick man göra överallt och när som helst.
Våra värdar var väl uppklädda i smoking eller mörk kostym.

I skuggan av Noas berg Ararat

Själva minneshögtidsdagen var på förmiddagen lördag. Vädermässigt självklart en helt fantastisk lördag, sol och blå himmel, 25-30 grader, med snötäckta toppen på berget Ararat hela tiden i fonden. Vi såg dock inget spår av Noas Ark...

Vi samlades vid "Memorial Complex of Genocide" – en magnifik och värdig minnesplats och monument över folkmordens offer. Vår ceremoni bestod av en kortare minnesmarsch och avslutades med att vi placerade en större krans i form av vår vapensköld och att samtliga deltagare lade ner en vit nejlika vid själva centrala minnesplatsen.
Till vår ceremoni anslöt Tempelherreordens ungdomsorganisation (flickor och pojkar i åldern 14-18, en fritidsungdomsverksamhet som förberedde ungdomarna för ett möjligt framtida Riddarliv). De utgjorde en stilfull inramning i form av en fanborg.

Vi besökte därefter minnesmuseet, som var inbyggt i själva fundamentet för minnesplatsen. Där skrev vi, främste företrädare för respektive nation, under ett upprop till stöd för offren och uppmaning om att detta aldrig får upprepas. Dokumentet överlämnades därefter till museet.

Själva högtidligheterna avslutades med att vi i Tempelherreordens, OSMTH, namn planterade en tall i trädgården ovanför museet.
Ledorden för hela detta minnesår är "We REMEMBER and we DEMAND!". Vi lovade våra armeniske Riddare och varandra att följa detta. Att komma ihåg vad som hände för 100 år sedan och kräva att resten av världen skall erkänna folkmorden och därmed förhoppningsvis bidra till att dessa hemskheter inte återupprepas ännu en gång.

Hela vår minnesceremoni täcktes av alla former av nationella och lokal medier, som gav sakliga och positiva resultat i kvällens nyhetssändningar och morgondagens tidningar.

Jaques de Molay besökte kanske klostret – nu var det vår tur

Lördagseftermiddagen ägnades åt utflykt till klostret Geghard från 1215. Byggt av armeniska munkar, helt ute i obygden – garanterat helt avskilt från övriga världen. 1288 hade man även huggit in en del av klostret i det berg som anslöt till klostret.
För oss Riddare av Tempelherreorden kändes det lite extra eftersom traditionen säger att den ursprungliga Ordens siste Stormästare, Jaques de Molay, lär ha besökt klostret.

Innan middagen, även denna gång utomhus ute på landet, besökte vi det grekiska templet Garni. Templet utgjorde resterna av ett sommarpalats till den grekiska drottningen, som förstördes i samband med en jordbävning ca år 100 e.kr. Platsen var magiskt vacker med en vidunderlig utsikt – helt fantastiskt hur man kunde bygga så vackert på en så otillgänglig plats.

Ljuv minnesmusik från Armenien

Söndagen ägnade jag och den franske Grand Prior General, Gérard WILLERY, åt att arbeta med ärenden kopplat till Ordens framtid och inte minst med förberedelser för det stora internationella mötet i Stockholm första helgen i september.

Margareta och jag använde därefter apostlahästarna och besökte centrala Jerevan. God lunch – prisnivån ca 1/3 av Stockholmspriser och minst lika gott. Även avslutande Montecristo med tillhörande Armenisk *****konjak var i den prisklassen, vilket gjorde dem extra njutbara.
Ett behagligt och avkopplande lugn präglade staden när vi rörde oss i de centrala delarna.

Kvällen avslutades med en konsert till minne av alla offer för folkmorden. Musiken utgjordes helt av toner skapade av Armeniska kompositörer. Dirigenten var en Riddare av Tempelherreorden, vilket innebar att vi alla blev mycket välplacerade.

En riktig traditionell Armenisk middag (med motsvarande meny som tidigare måltider) fick bli avslutningen på det officiella programmet. Denna middag inramades av både lokal musik, dans och inte minst armenisk gästfrihet i rikligt mått.

Avrundning hos Insigniebevararen

Jag hade stämt träff med det Armeniska Prioratets Insigniebevarare, Tigran GEVORKJAN, som till vardags var guldsmed. som tillverkar alla deras insignier och dessutom exporterar till andra Priorat. Såg så bra ut, att jag nu har överlämnat denna kontakt till vår egen Insigniebevarare för vidare utvärdering.

Avslutande lunchsammankomst med vår värd, Grand Prior Bagrat LAYLAND, läkare/kirurg till vardags. Han och hans team var mycket nöjda med alla arrangemang och att Tempelherreorden nu har blivit väl känd i Armenien tack vare det positiva medieintresset vid vår gripande minnesceremoni.
RiddarBroder Bagrat klarade också ut att de gärna vill komma till Stockholm i september och om möjligt även dubba någon/några nya Riddare – jag hälsade dem hjärtligt välkomna.

Summa summarum – en mycket givande långhelg, som gav många impulser till eftertanke. Visst, språket var ibland en liten utmaning men de flesta talade engelska och nästan alla pratade också ryska.

Armenien var ett enkelt land att komma till. Vi blev mycket väl omhändertagna.
Väl värt ett besök!

Vill Du få en extra visuell illustration till denna vistelse, så kan Du med fördel besöka den franska hemsidan www.osmth.fr Accueil/Médias/Galerie/2015

Bagrat LALAYAN Natan
Armeniska Grand Prior Bagrat Lalayan Armeniske apostoliska kyrkans
utrikesminister/ärkebiskop Natan
Owe Margareta Owe Wagermark
Owe & Margareta Wagermark
framför templet GARNI
Franska Grand Prior General, Gérad Willery
& Owe Wagermark

 

nnDnnsignatur small
Owe WAGERMARK
K.G.C.T.J., Grand Prior General Emeritus
Tempelherreorden, Storpriorat Skandinavien – Great Grand Priory of Scandinavia, O.S.M.T.H.

© Tempelherreorden 2019