The Knights Templar, The Grand Priory of Scandinavia

The Knights Templar, Grand Priory of Scandinavia

Jacques de Molays minneshögtid i Paris 18 – 20 mars 2022

Jacques de Molays minneshögtid samlade ett drygt 20-tal priorat och uppskattningsvis 250 personer till Paris 18 – 20 mars. Vädret var soligt och våren gjorde sig påmind genom gröna gräsmattor, blomstrande lökväxter och fruktträd i knopp. Helgens program följde traditionellt mönster: På lördagen, en båttur till Île de la Cité för att hedra Jacques de Molay och på eftermiddagen det franska Storprioratets ordenskapitel med efterföljande festmiddag. På söndagen möttes den internationella verkställande kommitteen för OSMTH föreningen. I detta möte deltog också samtliga närvarande grand priorer. På mötet avhandlade ärenden av gemensamt intresse. Mötets huvudsyfte var att informera. Beslut fattas på ordens internationella möte i början av september, i år i Belgien.
Storprioratet Frankrikes ordenskapitel i Abbey de Pentemont.

Kyrkan Abbey de Pentemont är belägen vid rue de Grenelle i Paris centrum. Kyrkan byggdes på 1200-talet och har en intressant historia. På 1670-talet flyttades ett av cistercienserordens kloster från Beauvais i norra Frankrike till Paris och kvarteret kring kyrkan. I samband med franska revolutionen togs klosterbyggnaderna i bruk som förläggning för nationalgardet. Under Napoleon tiden tillhörde klosterbyggnaderna det franska kejserliga gardet. Senare kom byggnaderna att användas av försvarsministeriet. Vid medlet av 1800-talet iståndsattes kapellet till en protestantisk helgedom. I dag är Pantemon både Storpriorat Frankrikes och hela Ordens kyrka. Invid kyrkan har Orden ett antal mötesrum och ett administrativt kontor. De franska riddarna hade valt en anrik och vacker kyrka för sitt ordenskapitel. Kanske den mest iögonfallande detaljen i kyrkan var den massiva orgel som fyllde hela kortväggen ovanför altaret.
Ordenskapitlet inleddes med grand priorernas intåg. Vi ledsagades en i sänder av ordensvakter fram till stormästaren. Nationsflaggan vajade, organisten spelade upp nationalhymnen och stormästaren tog emot med en ridderlig omfamning.

Ordens storkaplan, Gino Di Ciocco inledde med en katolsk mässa som avslutades med nattvard. Efter mässan följde det egentliga ordenskapitlet där tio postulanter, sju franska och tre portugisiska, dubbades till riddare. Ceremonin var lång och innehållsrik. Där ingick kända element ss tändning av nio ljus till hågkomst av de första riddarna. Också en sporre visades upp, men den visade sig ha en litet annan symboliks betydelse än här hemma.

Den franska ceremonin är litet annorlunda uppbyggd jämfört med vår. Den största synliga skillnaden ligger i själva dubbningen. I Frankrike dubbades postulanterna först till riddare, sedan till tempelriddare. Ceremonimästaren och vapenmästaren är de främsta agerande. Postulanterna assisteras av sina faddrar. Dubbningen går i två steg. Den blivande riddaren genomgår en symbolisk rening med vatten, eld och luft och får därefter ta på sig riddarens vita handskar. Därefter följer en symbolisk upprustning av den tilltänkta och det hela avslutas med ett mycket kraftfullt ceremoniavsnitt: Dubbning till riddare. Postulanten får en hurtig knuff i ryggen och faller ner på knä. Vapenmästaren avskiljer ett heligt utrymme för postulanten genom att med draget svärd gå några varv runt postulanten. Därefter dubbar han postulanten såsom vi: med tre lätta slag. Sedan lyfter han svärdet och uppmanar riddaren att vara modig, beslutsam och värdig. Strax därefter för vapenmästaren svärdet mot skyarna och hela församlingen faller in i ett rungande Vive la Chevalier!
I den påföljande mellansekvensen fortsätter upprustningen av riddaren. Riddaren får ett repbälte med åtta knutar. Repbältets åtta knutar kring riddaren anknyter till de nio ursprungliga riddarna. Därefter presenteras de nya riddarna sporrarna som en påminnelse om vikten av att vara uppmärksam i ärenden som berör ordensverksamheten. Mellansekvensen slutar med att en liten urna förs fram. De nya riddarna får en symbolisk nypa jord från det heliga landet i sin hand.
Sedan följer dubbningen till tempelriddare. Vapenmästaren förestavar eden, riddarna ställer sig vid altaret med ansiktet vänt mot öster. Riddarna tillförs ett litet svärd, tempelherrekorset, en ring och slutligen manteln. De faller ned på knä. Grand Prior General för Storpriorat Frankrike för svärdet i en cirkel över riddarens huvud och dubbar med orden: ” jag upphöjer dig till tempelriddare (slag) jag omsluter dig i mitt hägn nu och för eviga tider (slag). Grand Prior General ställer svärdet åt sidan, tar tag i riddarens axlar och säger: ” var en fredens man, var välgörande och modig. Älska din nästa som du älskar dig själv. Gör detta med hela ditt hjärta och således visa att du är ridderskapet värdigt.” Grand Prior Generals andel i ceremonin är lågmäld och personligt riktad till den nya tempelriddaren. Dubbningen avslutas med en ridderlig kyss och omfamning. De nya tempelriddarna äter en symbolisk måltid bestående av salt, bröd och vin innan de leds till sina platser framme i kyrkorummet.

Den tämligen långa ceremonin gick på latin, italienska och franska med bara några korta inslag på engelska. Det här gjorde det onekligen litet svårt att uppfatta alla nyanser. Följaktligen är den här redogörelsen kompletterad med litet arkivstudier.

De nationsfanor som användes i samband med grand priorernas intåg, ställdes efterhand på stå, lutande mot kyrkoväggen vid bänkraderna. Några gånger under ceremonin råkade någon närvarande stöta till flaggorna och ett antal av dem föll med ett brak i golvet. Kyrkogångarna är smala och det var naturligtvis frågan om misstag. Men de små incidenterna förde osökt tankarna ut ur rummet, till en annan del av Europa, där överraskande brak och dunder av en helt annan omfattning blivit en del av människornas vardag.

StPr konvent300
Erik Dam, Erik Erroll, Birger Olsen, Bo Baasch-Vannaskoski
Eigil Jespersen och Peter Öberg

Erik Erroll StKThO
Grand Prior general